21-22/30

Ett annat ögonblick

Var nog de ögonblicket jag träffade Odd.
Var nere på ume östra nya tågstationen i ume.
Kom upp där för rulltrappan och jag kunde inte säga ett ljud.
Kände då att den här personen vill jag dela mitt liv med under en tid. Som ej är bestämd än.
Vi får se hur länge de håller, men de håller så länge de håller och jag är glad för varje gång jag får vara i närheten av honom.



De här upprör mig

Man kan väl säga att de som upprör mig, är MÅNGA saker. Men den främsta är väl att vi ska rädda så många barn som svälter i Afrika. Vi vet eller vet och vet. De är ganska uppenbart som man sett på dokumentärer och andra saker som varit på tv. Visst de kanske visar de hemskaste men iaf till saken är de att jag tycker inte om de människor som ber att vi ska skicka pengar till föreningar som ska se till att barn överlever i fattiga länder.

Men om man tänker på de. Varför göda barna när de är små så de kan leva. De får ju bara den där närings maten i några år. Sen kanske de ska ut till ödemarken och vara på svältgränsen VARJE DAG!

Är de ens ett liv man skulle vilja utsätta sitt egna barn för!?
Om jag visste att mitt barn skulle växa upp i svält så skulle jag inte låta de växa upp. Skulle inte vara mänsklig utan som visa skulle säga djurisk och lämna den för av dö. För om inte jag som mamma skulle kunna få nog för dagen så vara skulle jag då vilja utsätta mitt barn för de!?

De är bara en av sakerna som upprör mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0