KottePotte

Har börjat tänka en massa nu...
Tänker mer än på väldigt länge...
Såg stjänorna lyser i taket idag och det fick mig att komma på att livet är inte långt...

Kom på allt som hänt mig under min livs tid...
De flesta av mina vänner vet vad som har hänt...
Men många vet bara toppen av is berget...

När flickan sprang in i sjukhussalen som hennes mor låg och sov i, minns jag hur det var att för mig som 6 åring gå in som se min farfar som hade kol (sjukdomen)... Visst var ju inte lika med i tanke sättet att han skulle avlida men ändå bara se honom där i sängen dem finns fortfarande kvar i min skalle...

Minns också när mormor dog... Åkte inte och hälsade på henne på bår huset för att unna säga mitt sista farväl... Var väl för att jag som 6 åring med farfar har ett minne där att ja såg en kvinna vet inte om det var min farmor som gjorde det... Men denna kvinna stängde av maskinen på en man som såg ut som farfar... Och efter det så har jag nog inte bara kunnat se döda människor...
Samma var med morfar kunde inte se han ligga där på sin säng död...

Med Sofi var de annars... Hon var inte hjärndöd förklarad när jag såg henne så det gick bra men kunde inte gå fram till henne... Kunde bara stå på håll och snegla på henne... Ångrar att jag inte gick fram till henne och sa farväl redan då... 24 timmar senare var hon borta...

Sitter och tänker på hur man själv kan ju bara kolavippa här och nu medans ja skriver....

Därför vill ja skriva en sak och de som vill tar åt sig de andra... Bryr er inte...

INGEN kommer på min begravning i svarta kläder! Det som går för sig är bara färg kläder! För ni ska inte sörja min död, utan hylla mitt liv eller min död vad ni än själv vill välja.
Kan inte tvinga er att hylla mitt liv om ni tycker jag var en stor idiot, men då säger ja så här varför ens komma då? Om jag var en idiot var ska du då ens bry dig om att jag är död? De som jag vill se på min bergavning är de människor jag känner väl och som känner mig väl. Och de som kommer att sakna mig!




Och en sista sak... Mikael Lundmark, Öjebyn... Vet vad jag har sagt, vad jag gjort, minns allt, ångrar inget förutom att vi förlora all kontakt. Skulle vilja bli polare igen så vi kan vara på samma fest utan att kall prata eller vara arga på varandra... Så om du läser detta så ta in de och skriv gärna vad du känner... Tänker inte på att vi ska bli bästa vänner igen utan tänker på de vänner vi har ihop... Vill kunna vara med dem med fast du är i närheten...


Får väl se om någon läser detta... Skriv gärna en kommentar isf!

Puss